Beslut togs av avelskommittéen under våren att förnya och bredda arvet i den Svenska buckfaststammen, då i form av att importera drottningar från Tyskland. Dessa drottningar är då inte närbesläktade med den svenska Buckfaststammen. Detta innebär, om de håller måttet, att vi kommer dra nytta av arvet/arven och även då få eventuella goda egenskaper t.ex. snälla, svärmtröga bin, god fruktsamhet men också heterosiseffekter, som ger mer honung etcetera. Genom utsättning av drönarsamhällen med detta arv på någon av Buckfasts parningsstationer kommer det alla till del som sätter sina drottningar till parning på Buckfasts parningsstation.
När jag första gången öppnade efter tillsättning den åttonde augusti. Hon hade då varit på väg från Tyskland under nio dygn i gul utätningsbur i liten pappask tillsammans med en annan drottning också i utätningsbur, B159. Alla följebin levde, tio stycken, fodret var till minst trefjärdedelar uppätet. Hon blev tillsatt tisdag kväll, en liten avläggare fick ta hand om henne den första tiden tills det fanns täckt yngel.
Hon började äggläggningen på fredagen.Därefter har tre ramar med utkrypande yngel tillförts från andra samhällen med jämna mellanrum, vid senaste besöket i mitten av september fanns fem ramar yngel som hon var moder till.
Bilden är tagen sjunde oktober och det är ett samhälle som sitter på 9 LN-ramar och de har dragit ner fodret bra.Behandling mot varroa har skett i slutet av augusti och en behandling kommer att ske när samhället är yngelfritt.Alltså är förutsättningarna goda för en bra övervintring och vi inom Buckfast ser fram emot en lyckad övervintring och en bra vårstart. Framöver får vi följa henne på den väg hon går och utvärdera hennes förmågor.
Javars, när man drivfodrar länge under höst blir det mera varroa, dels var det en del döda vinglösa bin men också puppor som säkert innehöll varroa och därtill virus som hamnade på flustret. De hade fått korttidsbehandling myrsyra i september. Bilden är från oktober.
Så står ”tysklandssamhället” som är invintrat, överst en LN låda där bina sitter och en tom låda under i söderläge.
Dock är det så att bina är över toppen av utveckling i augusti och har inte samma kraft och motivation till att samla stora mängder nektar och pollen, men tillräckligt till att ”maskineriet” går som det skall, yngelsättning följer med i detta mönster. Vid oxalsyra behandling i slutet av december såg samhället ut så här. Förhoppningsvis ändå tillräckligt med ungbin så samhället orkar med en bra start när våren kommer, och att samhället under säsongen bedöms tillräckligt bra för avel.
Vid månadsskiftet januari/februari är de inte mycket nedfall, efter bedömning av nedfallet hoppas vi och tror att övervintringen blir bra. Bina började förbereda vintern genom att sitta framtill till höger och går nu mot vänster sida.
Inte mycket nedfall under vinter fram till vår, tyder på rätt sort bin och fria från sjukdomar.
Inte överfullt med bin, men tillräckligt för att överleva vintern och starta upp äggläggning.
Visst är det hyfsat yngelklot, i flera ramar, och nu finns det nykrupna bin, som gör att snart vänder kurvan uppåt.
Bin från samhället har samlats in för nosemabedömning, resultatet blev inga sporer, det ger ytterligare en styrka. Det verkar vara ett arv som man kan odla vidare på, så vi får se vad möjligheterna ger. I dag 21/4 har samhället fått ytterligare en ram för yngelsättning, foder finns kvar med god marginal.
Frågande blir man när man ser så mycket "skott" på en yngelkaka så tidigt på säsongen som 30 maj? Vad beror detta på, kan det ha med parningen att göra, är det något vi kan påverka? Funderingarna fortsatte hela säsongen, det blev ju inte den tillväxt i samhället som förväntats, inga tecken på vinglösa bin? Dessutom var humöret inte det bästa, frågan kom, skulle samhället kunna prestera något som skulle kunna gynna aveln på sikt? Samhället blev skött på bästa möjliga sätt, med den plats som behövdes osv.
Varroabekämpning med korttids behandling utfördes i mitten av augusti, och när man tittar 6 oktober ser det bra ut i bimängd räknat, inte det starkaste samhället men tillräckligt för tilltro på framtiden.
Visst finns det täckt yngel, inga nylagda ägg och Viola går och letar på en del av en ram med pollen. Inga tecken på varroa och virusangrepp, valet att pröva henne en andra säsong bedöms som rimligt, temperamentet är nu helt acceptabelt. Dessutom har hon bedragit med ett samhälle med friparad drottning första gången (F1), som är övervintrings dugligt. Med facit i hand, Viola får chansen att prestera ett andra år.
Samhället verkar njuta av vädret den 28 september och bedöms vara friskt.
Sammanfattningsvis: Kan det ha varit varroan som spökat under 2018?
Det får vi besked på under 2019.
Uppdatering April 2019
Vi tror att allt är bra och ser fram emot en fin vår.
Mycket lite nedfall under vinterhalvåret, det blev väl rätt sorts bin för invintring,
och samhället bedöms inte ha haft bin med förkortad livslängd pga. sjukdomar.
Samhället har bra förutsättningar att växa sig starkt kommande säsong.
Så ser en del av ynglet ut, för att vara på vårkanten ser yngelkakan bra ut.
Ett nytt arv som B158 är, gör att det är rimligt att titta på vad nästa generation kan ge, det gäller att hitta de rätta kombinationerna.
Biodlandet uttrycks ibland som, biodlandet är ett "mixter". /Olle Jönsson
Uppdatering 2019-05-27
Avel är spännande, men emellanåt oförutsägbar. Violas öde kunde tagit slut här, men…..
Den 11 maj, efter en tid med kallt väder behövdes en översyn av Viola. Till min fasa upptäcktes en ungdrottning, som märktes, men vingklipptes inte.
Och en utkrupen drottningcell bekräftade att så var det.
Tidigt fanns det mycket drönare och drönarceller, så det var inget konstigt om svärmning förekommit.
Nu letades febrilt om också Viola kunde gå i samhället. Ingen Viola syntes till, och då var hon troligtvis borta från samhället. Violas dotter fick gå kvar med förhoppningen att hon skulle bli parad bara bättre väder infann sig.
Den 25 maj är det aktuellt att titta om samhället och fatta ett beslut om ödet, och om Violas dotter (F1) har lyckats vara på tur. Vid öppning av samhället plockas ram för ram upp och till min förvåning syns en drottning och en del färg finns kvar som bekräftar att det är Viola, vingklippningen också.
Nu gäller det att försöka finna Violas dotter (F1), om hon finns i samhället, på en av de främsta ramarna går hon, men säkerligen utan att ha varit på tur, för hon ägnar inte en tanke åt att leta celler.
Hon infångas och ödet är att Viola får gå ensam i samhället och göra tjänst.
Nu är Viola uppsnyggad med gul färg, och så ser vi vad hon orkar med, i tankarna har vi att hon var på tur under 2017, som var regnigt och kyligt.
Vi hoppas att Viola ”håller” så det passar att ta avkomma och skicka till någon parningsstation för att tillföra Buckfast nytt arv.
Uppdatering 2019-12-09
Viola blev accepterad med gula färgen, men kom inte igång med äggläggningen. (bild ovan)
Arvet var ju för naturens skull räddat, en ungdrottning gick tillsammans med henne, tyder på svärmtröghet.
Det blev som befarats, 2017 var för parning inte lika lyckosam för alla.
Visst finns det arv efter B158, men idag finns annat arv som anses passa parningsstationerna bättre.
En epok är nu avslutad.
Lyckan ler inte alltid hälsar Olle Jönsson
PS: Men med arv från B159 finns det möjlighet att få parat 2020 på station Aspö.