Avelsgrupper

Kullaberg Parningsstation var påtänkt redan 1985.

Vid ett sommarmöte 5 juni 1985 beslöt Kullabygdens Biodlareförening att försöka förverkliga en idé att göra Kullahalvön till ett parningsområde för Buckfastbin.
I oktober 1985 meddelas att man bytt drottningar i tre bigårdar ytterst på Kullahalvön.
21 maj 1987 önskar man att ett större intresse kunde visas från medlemmarna. Konkret är det svårt med både arbete och pengar. Det beslutas att för tillfället är det bäst att låta saken vila. Där tog det slut.
I juli 2003 fick vi sätta upp en demokupa på Naturum Kullaberg till allas lycka och redan i september kunde föreningen meddelas att vi fått ett avskilt område på Kullaberg för renparningsändamål. Man kan säga att vi sexton år senare bara fortsatte där föreningen slutade förra gången.

Demokupan invigdes 1 maj 2004 av Ulf Molin (C)
Kanske inte så mycket pompa och ståt men med en stolt känsla av nydaning, äntligen händer det något i föreningen och några av föreningens eldsjälar hade snickrat och byggt upp planket som omgärdade demokupan. Det var en fin dag.

Parningsstationen 2004
Nu började arbetet med parningsstationen. Under vårmötet i maj skänkte medlemmarna ett flertal avläggare till föreningen.
Ulf Gröhn kom till föreningen redan 6 mars och startade upp oss inför den stundande parningsstationen. Att skriva, läsa och förstå stamtavlor var ämnet.
Vi förstod att avel, selektion och parning var ett stort ämne och vi sökte oss till Buckfastföreningen för att lära oss av deras duktiga medlemmar. Det har vi aldrig ångrat.
Ulf Gröhn hade överöst oss med drottningar i mängd under sommaren som samtliga skulle paras på Ven. Det blev många resor och det kostade mycket kassettbin och mycket arbete
Sommaren 2004 var kall och blåsig och det hjälpte inte upp parningsresultatet.
Det gjorde inte heller alla de fel som vi okunniga gjorde.
Och vem tänkte på Kalkyngel och Nosema och Utrensningsiver.
2006
Först 2006 kunde vi officiellt öppna vår parningsstation med Drönararvet
KH03-15.
Dock först i juli eftersom drottningarna inte var intresserade av att bestifta drönarcellerna i tid och man måste ju ha virila drönare på en parningsstation.
2007 då? Och 2008?

År 2007 tog vi Nosemaprov på samtliga samhällen som vi använder till avläggare för selektion av tillsatta drottningar, eller till kassettbin.
Av föreningens 20 bisamhällen visade Nosemaproverna på att 50 % hade svag, medel eller tom stark Nosema i ett fall.
Så där försvann 10 bisamhällen som vi fick sätta i en utbigård och byta drottningar på, samt behandla enligt den "ryska metoden" vilken f.ö. är den enda som finns. Så får vi se nästa år om det har hjälpt.
Men vi hade 8st friska samhällen med systerdrottningar som år, 2007 gav drönararvet KUL06-031.
KUL06-031;KUL05-031xKH0315;KH03-15xKDK00-04
För 2008 ändrar vi drönargivarna så att de inte längre är systrar men dock goda Buckfastdrottningar med bra stamtavla. Detta för att få en större genetisk bredd hos drönarmaterialet och kanske ge en ökad heterosiseffekt i ungdrottningarna som paras där. Vi odlar således bruksdrottningar för försäljning. och inte avelsdrottningar.
Vi selekterar nästa sommar och går vidare med de bästa avelsdrottningarna för att successivt byta ut drönargivarna på parningsstationen. Dessa oparade avelsdrottningar måste paras på renparningsstationer för Buckfast typ Hasslö, Aspö, Vendelsö, Ven och Styrsö.
DRÖNARARVET 2011
Vi har 16 Buckfast-drottningar med god stamtavla som vi använder som
drönargivare på Kullaberg. Några är systrar.
Genetisk bredd i drönararvet:
Efter SK08-014 finns RK04-413 o SK06-010
Efter SK06-006 finns SK05-016 o PS04-022
Efter KBF06-55 finns EA02-321 o KUL05-031
Efter KUL07-055 finns KEO04-910 o EA02-321
Efter KUL06-041 finns EA02-321 o KH03-015
Parningsstationen är stängd för övriga biodlare och endast öppen för KULLABI.

Inledning

Lunds Biodlare är en lokal biodlarförening inom SBR med ca 50 medlemmar. Sedan 1983 har en grupp bestående av mellan 5 till 10 medlemmar aktivt bedrivit ett gemensamt avelsarbete inom Lunds Biavelsklubb.

Målet är att förse medlemmar i Lunds Biodlare med avelsmaterial lämpligt för trakten – som är typisk skånsk slättbyggd. Detta sker i första hand genom att föreningens medlemmar utan kostnad har tillgång till larver för drottningodling efter väldokumenterat avelsmaterial. De odlade drottningarna skall i friparning ge snälla, svärmtröga och produktiva samhällen

Med hänsyn till målet, med högt ställda krav på egenskaperna i friparning, och möjligheterna att etablera samarbete med andra biavelsklubbar eller enskilda odlare har klubben valt att arbeta med Buckfastbin.

Avelsklubben har genom åren systematiskt utvecklat och praktiskt prövat en metod för bedömning och urval av avelsdrottningar lämplig för kooperativt avelsarbete i mindre skala. Avelsprogrammet omfattar idag ca 250 samhällen fördelade på 15 bigårdar.

Klubben har under nästan hela verksamhetstiden arbetat med inseminering för rekrytering av avelsbasen. Det har minimerat risken för smittospridning. Det har också givit obegränsade möjligheter att välja parningskombinationer.

Idé och huvudmål
Före 1983 krigade Lunds Biodlare fortfarande med sina ojämna och delvis arga och svärmbenägna bin. Några medlemmar bedrev visserligen egna drottningodlingar men resultaten var begränsade. Medvetandet om att man kan odla egna drottningar för att avsevärt förbättra sina bins egenskaper fanns. Med vad vi också insett var att riktigt goda resultat skulle kräva en större avelsbas och ett systematiskt, långsiktigt arbete. Diskussioner gick på våra vinterträffar och så beslutade vi att starta upp en avelsverksamhet till gagn för föreningens medlemmar.

Samarbete, kunskaper och ett starkt intresse skulle vara våra främsta verktyg.

Initiativet till bildandet av Lunds Biavelsklubb togs inom Lundakretsens Biodlarförening (senare Lunds Biodlare) 1983 genom inköp av två drottningar från Kristianstads drottningodlingsklubb och fastställande av verksamhetsidé och avelsplan. Inspirationen fick vi från intressanta föredrag av representanter för Buckfastodlare, drottningodlings- och avelsklubbar som bildats.

Sven-Åke Nilsson, vid den tiden ordförande i Lundakretsens Biodlarförening, bildade tillsammans med 7 andra föreningsmedlemmar och undertecknad som avelsledare Lunds Biavelsklubb 1983. Verksamhetsidén formulerades som:

Avelsklubbens arbete skall ge medlemmar i Lunds Biodlare tillgång till avelsmaterial för drottningodling av bästa möjliga kvalitet. Odlade drottningar skall vara lämpliga för friparning och ge samhällen med gott temperament och god honungsavkastning.

Metod
Avelsmetoden beskrevs sålunda: Avelsarbetet bygger på selektion av drottning- och drönarmödrar efter avkommebedömning. Avkomman, från vilka testresultat insamlas, består av friparade döttrar.

Denna metod övergavs emellertid ganska omgående då det dels visade sig att de drottningar som skulle bedömas på detta sätt oftast inte fanns kvar i livet då resultaten var klara. Det visade sig också att de egenskaper vi valt att koncentrera oss på hade en relativt hög arvbarhet att vi istället kunde välja individtest, dvs. samhällets egna prestationer utgör underlag för värdering, som selektionsmetod. Komplettering i värderingen görs också med hjälp av prestationer hos släktingar i sidled. I vårt fall är det samhällen med systerdrottningar till den drottning som skall avelsvärderas. Såväl renparade helsystrar och halvsystrar som friparade halvsystrar ingår i underlaget.

Val av ras

Sommaren 1983 inköptes så två Buckfastdrottningar från Kristianstads Drottningodlingsklubb. Där hade man enligt samstämmiga uppgifter odlat fram snälla och produktiva bin och vi blev erbjudna att få köpa drottningar för avel

Valet av ras föll på Buckfast främst av det skälet att vi insåg att vi inte kunde klara ett framgångsrikt avelsarbete själva utan måste samarbeta med andra avelsgrupper eller enskilda biodlare med samma intresse. Mellan Buckfastodlarna fanns, med Ulf Gröhn i spetsen, ett allt mer utvecklat samarbete inom aveln som både inspirerade oss och som tillgodosåg vårt behov för att klara en långsiktig utveckling.

Så hade vi då två potentiella avelsdrottningar, men vad och hur skulle vi göra för att lyckas på bästa sätt?

Lyckligtvis fanns inom föreningen en hel del samlad kunskap om avel, drottningodling och flera år av praktisk biskötsel. Vi saknade dock en praktisk anpassad metod för avelsarbetet i den form av samarbete med flera små bigårdar som bas, som utgjorde den reella förutsättningen. En av de viktigaste delarna blev då att inhämta andras kunskaper, erfarenheter och synpunkter som kunde hjälpa oss att hitta lämpliga former.

Det blev ett intressant, omtumlande och utmanande arbete. Inte alls så enkelt och självklart som vi hade förväntat oss.

Efter 20 år tyckte vi oss i alla fall ha kommit så långt att vi kunde göra en sammanfattning av våra erfarenheter och vår position för att ställa upp våra fortsatta mål. En utförlig redovisning av vårt arbete under de första 20 åren finns tryckt i skriften Lunds Biavelsklubb 1983-2003 och kan beställas av Bengt Andréasson, till ett pris av 100 kr (se adress nedan).

Framtiden
Till framtidssatsningarna hör en integrering och anslutning till det nationella system som Svensk Biavel håller på att bygga upp. Härigenom kan rationellare datahantering och effektivare avelsvärdering uppnås. Vi kan på så sätt få ett bättre tekniskt stöd i vårt avelsarbete

Till de nya utmaningarna hör också en uthållig biodling med varroatoleranta bin utan behov av resistensskapande bekämpningsmetoder. För att uppnå ett sådant mål krävs emellertid mycket större insatser än vad klubben kan mobilisera. Det är emellertid viktigt för oss att följa den nationella och internationella utvecklingen inom området så att vi så snart som möjligt kan praktiskt tillämpa utvecklade metoder och/eller införskaffa avelsmaterial som har de efterfrågade egenskaperna.

För Lunds Biavelsklubb

Bengt Andréasson

Klows väg 2

240 14 Veberöd

tel 046-85604, 070-66 77 397

E-mail: Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Höö parningsstation

1980 startades föreningens parningsstation på Höö för buckfastbin. Fram till och med 2005 är 1844 drottningar parade på Höö. Nu har nästan alla medlemmar buckfastbin.

Parningsavgift 2006: 25:- per parad drottning.

Föreståndare på Höö är Carl-Olof Carlström 0476-126 48 och Stig-Olof Härder 0476-212 17.

Göteborgsgruppen Etablerades under sommaren -99 som en fri sammanslutning av intresserade biodlare med intresse för Buckfastavel. Tanken var att vi genom att samarbeta i avelsfrågor skulle få större resurser att utvärdera drottningar och odla och bedöma testserier och framför allt få bättre bin själva.

Hur vi började

När vi letade efter en lämplig ö i Göteborgsregionen för renparning av Buckfastbin blev det naturligt att även undersöka möjligheten att åter uppta verksamheten här. Vår tidigare tillsynsman i Mölnlyckeortens biodlarförening, Uno Christensson, barnfödd på Styrsö hade själv bin här ute och han etablerade kontakter med öns biodlare liksom på grannöarna Donsö och Källö. Vi lyckades få igång ett mycket givande samarbete och bytte ut drottningar i alla 26 samhällena 1998. Drönargivarna odlades fram av Carl-Erik Dahlberg och Egon Andersson och friparades i Mölnlycke-Benareby för byte under augusti. Tillsättningarna fungerade bra men några samhällen hade förlorat sin drottning under vintern och ersattes med övervintrade reserver. Källödrottningarna byttes inte förrän tidigt på våren –99 eftersom vi först under vintern fått reda på att det fanns samhällen på ön.
Första årets drönargivare

Drönarmaterialet på ön fick vi från Leif Hjalmarsson och han skickade oss kakbitar efter LH9515, dotter till LH94-341 och parad SK9221. LH94-341 har varit drönararv på Utlängan under 1999 och är parad 50% Monticola. Drönararvet på Styrsö innehåller om vi räknat rätt följaktligen 12,5 % Monticola. Biodlarna på Styrsö blev mycket nöjda med sina nya bin både vad gäller temperament och avkastning.
I anslutning till Lennart Carlssons bigård på öns ostsida vid Styrsö Skäret finns en obebyggd tomt på några tusen kvm som ägs av kommunen. Den uppläts kostnadsfritt första året av Stadsdelsnämnden, liksom en stor privat markbit hundratalet meter väster om Lennarts hus. Väl att märka att vi inte har specifika drönarsamhällen utan öns ordinarie bestånd av produktionssamhällen får vara drönargivare.
Till parning under första säsongen utsatts 188 drottningar och 157 blev parade vilket ger 83% parade drottningar.
Göteborgsgruppen

kan man säga startade med inbjudningar till två föreläsningar under temat buckfastavel och hade närmare 20 intresserade biodlare på dessa möten. Vi fick bidrag för detta arbete från EU via vårt länsförbund, för vilket vi härmed framför vårt stora tack. Sammankomsterna utmynnade i att Carl-Erik och undertecknad skulle odla testserier där grupper om sex drottningar delades ut till testbiodlarna. Dessa hade så stora bigårdar att det också fanns jämförelsesamhällen. Under våren 2000 samlades vi till kurs i avelsarbete med Buckfastbin med inte mindre än 25 deltagare under 4 sammankomster. Detta ledde till ett alltmer intensifierat avelsarbete och fler testserier och fler testbiodlare blev resultatet. Vi höll årliga protokollförda möten och vi bjöd in till larvdagar för dem som ville ha testat material att odla på. Ulf Gröhn hjälpte oss med drönargivare under 2000 – 2003 med två drönarlinjer, men inför 2004 ville vi gärna ha en uppfriskning av både Styrsö-materialet och på Vendelsö som vi hoppades få igång 2004 tillsammans med Varbergs drottningodlarklubb.
Avelsarbete

Sommaren 2003 hämtades avelsmaterial från Poul Erik Sörensen, Bakkegårdens Biavlscenter i Hårby, Danmark den 8- 9 juli 2003. Material hämtades dels som larvade plastkoppar, dels som kakbitar med ägg och yngel. Vi hämtade från 4 olika linjer och av dessa blev två drönargivare på Styrsö och på Vendelsö för åren 2004 -2005. Samarbetet med Poul Erik Sörensen har fortsatt och en kärntrupp av testbiodlare och avlare har utkristalliserats som sätter upp testserier, odlar drottningar för utvärdering och bidrar till att sprida bra buckfastgener både lokalt och till andra delar av Sverige. En viktig förutsättning för att vi ska kunna utveckla vårt avelarbete inom Buckfast är ju detta att vi kan byta material med varandra, pröva nya kombinationer och ta del av varandras resultat.
Bor du i västsverige och är intresserad att ta del i vårt arbete i Göteborgsgruppen är du välkommen att kontakta Egon Andersson,
tfn 031-88 38 77 eller per mail Egon Andersson